Detta är en novell jag just nu håller på att skriva. 

Den ska vara färdig på tisdag.

Tankarna susar omkring, tårarna forsar ner ifrån kinderna.

En vilja av att kasta saker runt sig tar över och plötsligt far en lampa iväg. Känslan känns obeskrivlig. På något sätt känns den härlig. Tanken på att kasta iväg en till sak är lockande.

Hanna heter jag. 

Fjorton år och går i en lagom stökig klass som kallas 8a. 

Min så kallade vanliga klädstil är tighta, ljusa jeans men en slapp tröja.

Håret hänger oftast där välkammat och bra. Samhället jag bor i är ganska ödsligt. Lekparken är tom nu för tiden, och hälften av alla gatulamporna är söndriga. Det enda nybyggda är husen uppe på kullen där dom rika bor.

Sara? Min bästis. Inget kan skilja oss åt.

"Vad fick du för slutbetyg Sara?" Blev frågam tillslut när vi går ut från skolan ovanligt tysta. Det var ju trots allt sista skoldagen. Svaret ifrån Sara kom som ett ynkligt ljud, precis som om hon hade något i halsen.

"Bästa betyget blev B, för dig då?" Men den frågan hade jag ingen lust att svara på vid detta tillfälle. Istället ställer jag mig framför Sara och allt bara slinker ur mig. "Vad sjutton är det med dig?!" 

Saras blick söker sig neråt marken. "Jag behöver prata med dig. Det är något jag borde ha berättat"

Sara titta upp med en sorgen blick "Ikväll klockan 9?"

Mitt svar blir bara till ett nickande.  

Jag kan inte äta Risifrutti under stress.

Hatar möss, råttor alla sådana djur.

Sitter alltid med händerna framför ansiktet när jag ser på skräckfilm.

Går och lägger mig 9 på vardagar. Annars får jag för lite sömn.

Jag kan inte gå en hel dag utan att göra ett skit. Får panik typ..

Förlåt för inlägget om ärtsoppa, kan informera om att det inte är jag som skrev de!

Hej hej alla mina läsare, just det jag har inga läsare.
Nu äter jag ärtsoppa jag kommer att prutta ner hela bamba