Bjuda på sig själv. Love.
Personer som verkligen bjuder.
Kanske därför jag tycker William och Clara är så coola,fantastiska,underbara..
Kalla det vad ni vill.
Btw. Känslan att bara vara jag tycker jag är grym.
Kom ihåg typ i 5-6, att alltid undra vad andra tycker om än. Att alltid vara som dom MAN TYCKER SÅG BÄST UT, OCH SOM ALLTID FICK MEST UPPMÄRKSAMHET!

Det har jag släpp. De ligger kvar på vägen som jag skuttar från till en braaa framtid.
Förr förstod man aldrig om en annan tyckte om än eller inte.
Men nu. Man förstår.
Räcker med att man går fram.
Tittar på dom. Och vänder.

Okej. Ni acceptera det inte. Fine
*Vänder och går*
Lika glad som man va innan man gick fram.

Många vänner? Ja, inte ensam eller så. Men vet vilka jag kan lita på och inte. Sånt förstår man tillslut.
Dom jag trivs bäst med är dom som bjuder på sig själv. Nej, inget överdrivet. Men inte ta allt på allvar heller. Usch.

För mig verkar det vara ett trist liv att ha allt perfekt.
Plattat hår varje dag.
Sminka sig överdrivet.
Mascara räcker och kanske lite grejs. Vad det nu heter...
Aldrig få skratta åt en sak som är jättekul bara för att *ledaren* i gänget inte tycker det var kul.

Trams. Det mesta är faktiskt tillåtet här i Sverige. Bortsett från brott osv. Ja ni fattar.
Det är faktiskt bara en normer som oftast tjejer börjat med!

Glöm inte att följa mej på Instagram @bertssonjulia
//Julia