Tiden segar bara iväg och det var inte något den brukade göra.

Stunden fram till att prata med Sara var full av förväntan men ändå hemsk på något sätt.

För vad ville hon ha sagt? 

Det vibrerade i fickan där mobilen låg. Det var ett sms. Sara. Det var Sara som hade skickat det.

"Kan vi träffas nu istället?" Svaret fick bli ett snabbt "Ja" 

Sprang sedan ner och tog på mig ytterjackan och mina nyköpta vita converse.

Var vi ska träffas vet jag inte,men antar halvvägs till varandra.

Sara kommer gående med sorgen blick.

Paniken uppstår.

Det som Sara sa var inte det jag hade tänkt mig.  Mina stirrande ögon stirrar in i hennes. Men plötsligt vänder mina ben och börjar springa hemåt. 

Pulsen ökar och stegen börjar kännar tunga.

När jag springer upp för trappan hör jag mamma ropa. Men jag orkar inte lyssna, jag stannar inte förrän jag sitter i sängen och tårarna forsar ner.
Jag kastar iväg en lampa. Ännu en till kastas iväg.

Men alla tankar återgår till Sara. Att Sara ska flytta. Inte en liten bit, ganska långt bort.

Precis som om någon försöker skilja oss åt, för Sara betyder allt. Vi träffades första gången när vi var fem år.
Sedan dess har alla förstått att vi hör ihop.

Jullovet susar iväg och det blev ingen sista träff fr oss.
Sista träffen skulle kännas för jobbigt.

Mitt hjärta skulle blivit för tungt av all sorg. Men jullovet gick snabbt, väldigt snabbt.

Men det var inget roligt att gå till skolan första skoldagen. För Sara fanns inte där.

Stegen blev bara tyngre hela tiden. Jag tittade upp för att åter igen se den uttåkande, fängslade skolan.

Där stod hon. Den perfekta, fina, underbara.

Sara! Det kunde inte vara sant. Mina ben började plötsligt springa rakt mot Sara.
Vi omfamnade varandra och det sa var omöjligt att förstå.

"Förlåt för att jag inte sa detta tidigare, men vi fryttade inte. Jag skulle inte orka med all sorg"

Det Sara sa värmde hela kroppen. 

"Sara, jag skulle känt mig ensam utan dig !"

Tydligen så ja.
Ibland så kommer lite överraskningar :D
Vart hos mormor hela helgen. Eller vet inte om jag kan säga så för var mer hos kusselin Erik, å Elin och Johan.
Asakul!
Någon där i världen som hade velat ställa några frågor eller? Något inlägg ni saknar? Vill svara på frågooooor.
Så kom igen. Ibland måste man ta steget ut i regnet!
1-2 frågor: svarar bara på den i kommentaren.
3-10: svarar i ett blogginlägg.
11-1000000: jag gör det värsta och pinsammaste som någonsin finns. Videoinlägg... D': jag lovar att det kommer.

OBS! Måste vara ifrån olika personer! Inte ifrån samma person fast under olika namn!