...att göra så gott jag kan.
Jag kämpar.
Jag tänker på allt tillsammans.
Ska jag vara helt seriös så faller det just nu en tår, kanske två.
Innan har jag aldrig tänkt på vad jag skriver till dig. Men nu gör jag det.
För att det inte ska bli fel.
Du kämpar.. Och jag ser det, du är stark och det ser jag upp till.
Men just nu så antar jag att vi har kommit till den punkten då det blivit en liten knut i det hela.

Förlåt om jag tar det här, men det behövdes. Nu forsar fan tårarna!
Vet inte varför men det mesta känns konstigt. Just för mig. För jag vill inte tappa greppet.