Fick min sovmorgon tack och lov. Eller vet inte om man kan kalla det sovmorgon. Blir väckt av att lillsyrran som står i trappan och sjunger "Det är dags för fredagsmyyyyyyyyyys" kan ju inte säga att det är så ton rätt. Ganska falskt...

Ska nu snart gå upp äta frukost och sedan ut och rida Pontus. Känns smartast att ta han först, kommer inte orka sedan efter att jag varit hos Sandie.
Tillsammans med Pontus ska jag i alla fall rida i min lilla gräspaddock.
Tänkte träna på att stanna och hålla tempo ett litet hinder också.

Som ett litet plus så kan jag meddela att jag har inte glömt bort att en person ville att jag skulle filma när jag hoppar Sandie ungefär 80-100 cm tror jag det var. YES jag kom ihåg det!

Ligger nu i sängen och skriver med en underbar vän.
Hon började skriva med mig nu p.g.a kompisar som aldrig bjuder än på kalas/fest/pyjamasparty.
För just nu sitter en av hennes bästisar hos en kompis på kalas som hon också är bra vän till.
Förstår mig inte riktigt på sånt, kommer nog aldrig göra det heller.

Men så är nog livet.
Har också varit med om det att två av mina vänner blev bjudna till en kompis men inte jag.
Svaret man sedan fick av den personen. *jag fick inte ha mer än tre personer*
Skitsnack! Du är fan 12 år!
Tror inte din mamma säger Max tre pers, snarare ungefär tre pers.
Usch!

Sånt är livet tyvärr. Bara att smälta och gå vidare. Men det låter skumt.

Nu efter typ två veckor ska jag äntligen få sovmorgon. Ååå så gött!

*Sooooovmorgon
*Rida Pontus
*Åka till Sandie
*Hem

Morgondagens korta pass

Jag är med & tävlar om ett lös hår på nellieberntsson.se från www.amberbird.se

Sugen på ett inlägg om skyttet? Lite annorlunda än bara hästar.

Underbar dag!
Red idag Dolly istället för Sandie och det gick super! Hon var jätteduktig, lärde mig mycket idag.
Blev lite mycket bockningar och lite gallop men klarade mig ifrån att ramla av. Funderar på att åka dit och rida imorgon också. Hade velat rida med Josefin. Tack Josefin! Du hjälpte mig idag. Tack ännu en gång.

...att göra så gott jag kan.
Jag kämpar.
Jag tänker på allt tillsammans.
Ska jag vara helt seriös så faller det just nu en tår, kanske två.
Innan har jag aldrig tänkt på vad jag skriver till dig. Men nu gör jag det.
För att det inte ska bli fel.
Du kämpar.. Och jag ser det, du är stark och det ser jag upp till.
Men just nu så antar jag att vi har kommit till den punkten då det blivit en liten knut i det hela.

Förlåt om jag tar det här, men det behövdes. Nu forsar fan tårarna!
Vet inte varför men det mesta känns konstigt. Just för mig. För jag vill inte tappa greppet.